Äntligen börjar det släppa!
Dressyrbilder
Hoppglad? Ohja!
Igår hoppade vi på lektionen, och det tyckte Amoure var så roligt.
Jag förstår inte hur han kan vara så hoppglad, det är ju förstås jättebra men hur många hästar är SÅ hoppglada? Igår stod han på bakbenen, skuttade runt och var allmänt uppe i varm så länge han inte fick hoppa, och hindrena drog han tag i som attan.
Det är ju inte så att Amoure hoppas sällan, men han beter sig som om han inte har hoppat på ett halvår varje gång han får hoppa. Detsamma gäller bomarbete, speciellt galoppbommar, det är så roligt.
Amoure är nog en ponny som aldrig kommer tröttna på att hoppa, det är en sak som är säker, haha!
Jag kan också tillägga att Amoure är minst lika hoppglad när han får hoppa tre gånger i veckan, varje dag eller en gång i månaden, för vi har provat på alla varianter ;)
Tekniken har i alla fall förbättrats betydligt - den här bilden är från Amoures första 90 cm-klass, men felfria var vi trots lite halvdan teknik ;)
Vad händer egentligen?
Dagarna flyger iväg, och jag försöker strukturera upp min vardag vilket är lättare sagt än gjort.
Det är just nu en avvägd prioritering mellan skolan och Amoure, skolan börjar lugna ned sig nu då jag avslutar ett par kurser lagom till sportlovet men sedan drar det igång igen.
Amoure jobbas mycket dressyr just nu med fokus på lydnad och ridbarhet, jag jobbar mycket galoppfattningar från både trav och skritt och har börjat jobba mer konsekvent med de enkla bytena. Det svåraste är att få de där avbrotten direkt från galopp till skritt, det är jobbigt för honom, så idag accepterar jag ett par travsteg så länge han inte blir stark. Lägger in en hel del skolor i alla gångarter och en hel del "nästan-övergångar" där han verkligen får sätta sig på rumpan.
Igår var jag och hälsade på en gammal stallkompis (Sanna, som hjälpte mig med dressyren i somras) som har flyttat till en liten gård utanför Enköping. Det var jättetrevligt, och de hade riktigt fina unghästar där :)
Ikväll så ska Amoure skutta lite på lektion, och imorgon tänkte jag rida ut en sväng innan vi ska iväg och kolla att sadlarna fortfarande sitter som de ska, vilket jag tror.
Det är mycket på gång och jag hoppas att allt flyter på nu - det behövs.
Puss & kram!
Har köpt en jättefin ram där jag satt svartvita bilder på mig och Amoure, ska fota och visa någon dag :)
Hej!
Hej fina läsare, det var ett tag sedan.
Jag har haft mycket tankar i huvudet den senaste veckan och inte riktigt prioriterat bloggen - inte heller har jag vetat vad jag ska skriva om.
Amoure rids och tränas som vanligt, och börjar äntligen kännas som sig själv igen. Energin börjar avta och han lyssnar bättre och bättre. I eftermiddag har vi dressyrträning för Lisa och det ska bli roligt.
Hoppas att allt är bra med er, så hörs vi snart igen!
And you will always be my hero <3
Vårens Schockemöhle
De här tre sakerna vill jag verkligen ha!
Jag tror att Amoure skulle göra sig väldigt bra i det här schabraket :)
Jag ger mig in i debatten
Oj vad bloggarna rasar. Hur är vi egentligen i ridsporten? Bortskämda snorungar eller trevliga och ansvarsfulla människor? Gläds vi åt varandra eller säger elaka ord utan att tänka oss för, för att vi är avundsjuka?
Ärligt talat tror jag att det finns många sidor i den här historien. Har ni någon gång sett en hockey-, handboll-, eller fotbollsmatch där ingen dragit tag i en annans tröja, tacklat någon eller skrikit att domaren är orättvis? Det har jag då aldrig gjort.
Vi håller på med en SPORT. Alla har olika förutsättningar, i ALLA sporter. Visst, i ridsporten är vi beroende av föräldrar som ställer upp, alldeles för mycket pengar och ett bra hästmaterial. Det är ingen hemlighet att det är svårt att lyckas i ridsporten, och att det krävs mycket hårt arbete. Men det betyder inte att vi är otrevliga, orättvisa och rent utsagt själviska och bortskämda snorungar.
Det finns alltid två sidor av samma mynt, och det är våra egna upplevelser och erfarenheter som påverkar vår syn på detta. Jag tror också att vår inställning är otroligt viktig. Jag är en sådan person som alltid ler, säger hej och frågar hur det har gått. Det skapar en bättre stämning och man lär dessutom känna sina medtävlande (eller moståndare).
Vi är alla utövare av samma sport. Det är en sport som kräver mycket av oss, tid, pengar och en massa slit. Jag tror inte att det betyder att vi är elaka mot varandra. Det är klart att det förekommer en hel del skitsnacka - framförallt på nätet - och en del ryktesspridning men inte mycket mer än inom andra sporter.
Ridsport är en sport - punkt slut. Atmosfären är lik den i andra sporter och det finns de som gläds åt andra, de som blir avundsjuka, och de som är någonstans mittemellan. Så är det.
Ny hjälm ska bli min
Nu är jag helt inne på att ersätta min trotjänare, min Lamicell Master, med en ny och hel hjälm. Min lamicell har jag haft i fyra år nu, den har fått stå ut med flertalet smällar och har väl sett sina bästa dagar.
Mitt beslut står nu mellan en Lamicell Ventex (t.v.) för 599 kr eller en CRW Flashline (t.h.) för 649 kr. Jag tycker att Ventex är lite lik Uvex, som jag inte är så värst förtjust i, men jag gillar Lamicells hjälmar. Båda hjälmarna finns hos Hööks så jag planerar att åka dit och klämma, känna och prova. Någon av hjälmarna ska i alla fall bli mina, tror jag.
Vintern 2012
Imorgon är det tävling...
... och jag vet inte hur vi ska se ut? Jag har verkligen ingen aning om vilken outfit vi ska bära, och helt plötsligt känns mitt utbud av schabrak inte lika lockande...
Tänkte helt enkelt låta er bestämma, vad ska vi bära imorgon? Jag tänkte att jag lägger upp bilder på mina schabrak så får ni säga vilket ni tycker att jag ska ha. Jag kommer att ha brun hjälm och svart/bruna stövlar. Jag har en svart, en röd, en grå och en marinblå kavaj samt brun, vit och orange tröja som jag kan ha till.
Samtliga schabrak jag har är i hoppmodell :)
15 skäl att köpa ponny
En av Tidningen Ridsports bloggare har nu skrivit ett bra inlägg om varför man ska köpa ponny till sitt barn - och jag håller verkligen med på alla punkter. HÄR kan ni läsa inlägget.
Jag tror verkligen att ponnyägande för med sig många positiva saker för barn - och jag vet nog, som har haft ponny sedan jag var 12 år. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte mådde särskilt bra när jag var 12 år, det är ingenting jag idag berättar när andra frågor om hur jag lyckades övertala mina föräldrar. Men när jag fick min första ponny så var det för att jag skulle må bättre - och det tackar jag mina älskade föräldrar för idag.
När jag blev fodervärd så träffade jag nya kompisar, kom till en ny atmosfär och jag blev en helt annan människa. När jag sedan fick min första egna ponny fortsatte utvecklingen, och trots att jag alltid har varit duktig i skolan så tror jag aldrig att motivationen hade funnits kvar utan den där ponnyn vid min sida. Idag är det Amoure som hjälper mig att ta mig igenom de svåra stunderna, och att inte slita håret av mig när jag är stressad över skolan.
Att vi blir bra ledare, mognar snabbare och lär oss att ta ansvar är bara små fördelar - egentligen så handlar det så mycket mer om hur vi mår, hur våra liv blir och hur mycket vi förändras. Jag är evigt tacksam över att jag fick chansen att ha egen häst, och de här åren kommer jag aldrig någonsin glömma.
VÅGA KÖPA PONNY!
Fina Boyen som jag hade på foder hösten 2008 till våren 2009.
Hööks' träns
Jag måste faktiskt säga att Hööks börjar ta fram allt snyggare träns, och det tycker jag är jättebra. Trots att de kanske inte har den bästa kvalitén så tycker jag att det är bra att man kan köpa ett fint träns för en mindre prislapp :)
Några av mina favoriter :)
Amoure 29/1-14
Idag hade jag egentligen tänkt rida ut, men det är hårt och dåligt fäste på de flesta ställen vilket gör att jag inte vill göra mer än skritta. Så idag tog vi en promenad på en timme, både på vägarna och i skogen, istället för att Amoure skulle ha mig på ryggen. Lika bra att han får vila lite när vi ändå bara kan skritta.
Det är tur att Amoure är snäll att gå med, vi mötte nämligen några skogshuggare och de drog på en motorsåg direkt när vi passerat - men Amoure gick snällt, om än något stressat, vidare.
Fem tävlingstips
- Skriv en ordentlig packlista när du är ny som tävlingsryttare - det underlättar. Efter ett tag tar du automatiskt med dig allt och lägger in en automatisk checklista i huvudet.
- Gå inte för fort fram - trots att du köper en trygg och stabil häst som har tävlat höga höjder/gått höga klasser så kan det vara bra att rida någon lägre klass ett par gånger för att lära känna hästen och få ett bra självförtroende - både för din och hästens skull.
- Var trevlig mot alla på tävlingsplatsen, det skapar en mycket trevligare stämning. Jag brukar alltid säga hej och småprata lite, dessutom är det jättekul att lära känna ryttare som man ser på nästan varje tävling.
- Ha en framridningsrutin som du följer, och tänk lite extra på att rida övergångar och tempoväxlin
- Fokusera på din ritt - inte på andras. Rid så bra du kan och tänk inte på vad andra tänker eller tycker, det är du och din häst inne på banan och ni kommer att göra bra ifrån er.
På Lag-SM var jag jättenervös innan dressyren men lyckades ändå gå in och fokusera på min ritt :)
Att tänka på första gången du rider fälttävlan
Att tävla fälttävlan skiljer sig en hel del från tävlingar i dressyr och hoppning - och här tänkte jag lista några saker som kan vara bra att tänka på allra första gången du åker på en tävling.
- Du måste inte bara ha grönt kort, du måste även ha fälttävlanskort. Det är inte lika komplicerat som att ta grönt kort, i grund och botten är det en påskrift från en godkänd fälttävlanstränare som ska se att du kan rida i rätt tempo samt hoppa olika hindertyper, oftast på en vanlig träning. När du ska ta fälttävlanskort ska du ha med dig en papperskopia av ryttarboken som du hittar HÄR.
- Precis som vid hoppning och dressyr måste hästen ha en nummerlapp, men i fälttävlan måste också du ha en stor nummerlapp på dig. Du har själv ansvar för att ta med dig en s.k. nummerlappsväst men själva nummerlapparna får du i sekretariatet. Nummerlappen ska du bära när du sitter till häst.
- När du kommer fram till tävlingen ska du först gå till sekretariatet, precis som på andra tävlingar, och därefter är det bara att lasta ut hästen och rida fram till dressyren. Efter att du har avslutat ditt dressyrprogram så har du 30 minuter på dig att gå in på hoppbanan, på de 30 minutrarna ska du alltså byta sadel, eventuellt träns, sätta på skydd samt hoppa fram (men hästen är ju redan uppvärmd). Efter hoppningen brukar det vara några timmar innan det är dags för terrängen.
-
- Oavsett nivå så ska hästen veterinärbesiktigas innan terrängen. Du kan göra det först av allt, eller efter dressyr och hoppning, men innan terrängen måste det göras. Tänk också på att veterinären inte är där hela dagen - ta reda på vilka tider, det brukar stå i ryttarmeddelandet.
- I terrängen ska du, på din vänstra arm, bära ett medicalcard. Medical cardet ska innehålla personuppgifter och kontaktuppgifter till anhöriga, ifall att något skulle hända så att de kan veta exempelvis ditt personnummer och om du har haft några tidigare skador.
- I ryttarmeddelandet anges en avgift som du ska betala för veterinär och ambulans, den brukar ligga på runt 200 kronor.
- Allt annat du kan behöva veta, om utrustning och liknande, kan du hitta i TR IV som du hittar HÄR.
- Sist, och kanske viktigast av allt, tänk på att ha god tid på dig! Speciellt om det är din första fälttävlan, det kan vara mycket att tänka på och då är det bra att ha god tid på sig :)
-
Vad tyckte ni om det här inlägget? Skulle ni vilja läsa något mer, liknande? :)
Jackor från Ariat!
De här jackorna från Ariat fastnade jag lite för när jag klickade igenom lite olika webbshoppar. Den marinblå föll mig verkligen i smaken, och jag vet att deras jackor håller bra kvalité.
Dessvärre kostar jackan ett par tusenlappar och det skulle varken jag eller min plånbok vara särskilt förtjusta i, men snygg är den i alla fall!
Höökskatalogen
Idag dök äntligen Höökskatalogen upp i min brevlåda :)
Jag älskar att bläddra i kataloger med hästgrejer, det är inte alls samma sak att sitta och klicka runt på hemsidor. Riktigt papper ska det vara!
En del saker vill jag verkligen ha, medan andra inte alls faller mig i smaken. De rosa grejerna passar väl inte mig precis ;) Men nu ska jag kolla igenom allting ordentligt.
Amoure vecka 5
Måndag: Dressyr
Tisdag: Hoppträning
Onsdag: Uteritt
Torsdag: Dressyr
Fredag: Uteritt eller lösgörande
Lördag: Dressyr
Söndag: Årets tävlingsdebut, Lurbo 90 och 100 cm
Framridning till Lurbo 2013
Skarpa bett?
Jag tycker att Johanna skrev ett bra och tänkvärt inlägg HÄR.
Jag håller i viss mån med om det hon skriver, samtidigt som jag är helt emot det tänket. Jag avskyr egentligen skarpa bett - men ibland är de bättre än att man behöver sitta och dra i hästens mun på ett vanligt tränsbett.
I somras satt jag på en totalt nonchalant Amoure i hoppningen - som bara drog mot hindrena - trots att han var jättelydig i dressyren. Jag försökte och försökte rida på vanligt bett även i hoppningen, men efter ett tag blev det nästintill farligt då Amoure bara kastade sig emot hindrena. Jag fick helt enkelt betsla upp - mot min egen vilja.
Jag red Amoure på ett tredelat babypelham med deltatyglar i hoppningen och terrängen en period, och då lyssnade han helt plötsligt på mig även i hoppningen. Jag kände att, trots att bettet var skarpare, så var han likadan i munnen som på det vanliga bettet, så han verkade ändå trivas och knäppte inte av eller liknande (förutsättning för att jag överhuvudtaget skulle sätta på det igen).
Idag hoppar jag Amoure på det vanliga bettet, och har gjort det varje träning sedan i september, men ibland när jag rider ut sätter jag på babypelhamet - inte för att han är stark just vid uteritter, utan för att vi ska slippa bråka och jag ska slippa ha en dragkamp under ridpasset.
Sammanfattningsvis är jag alltså egentligen emot skarpa bett, men ibland måste de användas. Dock tycker jag att man ska göra det i någon annans närvaro (gärna tränare) och aldrig ofta, max någon gång i veckan, om ens det. Ibland räcker det att sätta på exempelvis ett pelham ett ridpass och sedan har hästen förstått att det inte är någon idé att dra.
Amoure på sitt babypelham, jag tycker att han ser lugn och harmonisk ut :)
Hööks favoriter våren 2014
