Oj vad bloggarna rasar. Hur är vi egentligen i ridsporten? Bortskämda snorungar eller trevliga och ansvarsfulla människor? Gläds vi åt varandra eller säger elaka ord utan att tänka oss för, för att vi är avundsjuka?

Ärligt talat tror jag att det finns många sidor i den här historien. Har ni någon gång sett en hockey-, handboll-, eller fotbollsmatch där ingen dragit tag i en annans tröja, tacklat någon eller skrikit att domaren är orättvis? Det har jag då aldrig gjort.

 

Vi håller på med en SPORT. Alla har olika förutsättningar, i ALLA sporter. Visst, i ridsporten är vi beroende av föräldrar som ställer upp, alldeles för mycket pengar och ett bra hästmaterial. Det är ingen hemlighet att det är svårt att lyckas i ridsporten, och att det krävs mycket hårt arbete. Men det betyder inte att vi är otrevliga, orättvisa och rent utsagt själviska och bortskämda snorungar. 

Det finns alltid två sidor av samma mynt, och det är våra egna upplevelser och erfarenheter som påverkar vår syn på detta. Jag tror också att vår inställning är otroligt viktig. Jag är en sådan person som alltid ler, säger hej och frågar hur det har gått. Det skapar en bättre stämning och man lär dessutom känna sina medtävlande (eller moståndare). 

Vi är alla utövare av samma sport. Det är en sport som kräver mycket av oss, tid, pengar och en massa slit. Jag tror inte att det betyder att vi är elaka mot varandra. Det är klart att det förekommer en hel del skitsnacka - framförallt på nätet - och en del ryktesspridning men inte mycket mer än inom andra sporter.

 

Ridsport är en sport - punkt slut. Atmosfären är lik den i andra sporter och det finns de som gläds åt andra, de som blir avundsjuka, och de som är någonstans mittemellan. Så är det.