Fälttävlan kan vara ett ganska hett diskussionsämne, och det kan jag, som insatt i sporten, förstå.

De som är för fälttävlan förespråkar det naturliga - att hästen får röra sig på stora ytor, hoppa över naturhinder och den varierade träningen som tävlingsformen för med sig.

De som är emot pratar om farorna, och riskerna, och hur hemskt det är med fasta hinder - och att tvinga hästarna över dessa farliga hinder.

 

Som sagt förstår jag båda sidorna, trots att jag själv tävlar disciplinen. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig skulle tävla de stora mästerskapen, för de hindrena är för mig skräckinjagande. För mig handlar det också om att lita på hästen. Fälttävlan är den gren där man verkligen måste ha ett starkt band, och förtroende, till hästen. Det kan uppstå situationer i terrängen där det är viktigt att ens kommunikation fungerar ypperligt, just för att riskerna är så mycket större.

Samtidigt kan jag, när jag tänker på risker inom ridsporten, inte bortse från att jag är mer rädd över att min häst skulle riva en bom i banhoppningen och att den skulle haka sig fast mellan hästens ben och "följa med" eller att hästen skulle landa rakt på en bom. De fasta hindrena är där de är, och på den nivå som jag rider innebär de inga större faror.

 

På ponny tycker jag att fälttävlan är något väldigt bra - eftersom att vi som ryttare måste rida dressyr för att kunna plocka placeringar. Vi kan inte bara fokusera på hoppningen, vi måste ha bra tränare i samtliga discipliner för att lyckas. Jag tror också att fälttävlanponnysar blir mer hållbara eftersom att deras arbete blir så pass varierat, just eftersom att vi måste träna på allt. Lydnad, kondition, hoppning o.s.v.

 

Vad tycker DU om fälttävlan? Är du för eller emot, eller kluven någonstans i mitten?