Idag, när Amoure själv springer rakt in i släpet, kan man inte tro att det för två år sedan tog två timmar att lasta ponnyn. Det var efter många timmar - mycket tålamod, en hel drös med svärord och en och annan sur min från ponnyn - som det visade sig att det minsann gick att göra en lättlastad ponny av den där bångstyriga fyraåringen som helst bara ville stå och titta på rampen - eller sträcka sig efter godiset därinne.

Idag slänger jag över grimskaftet och släpper honom - med fullt förtroende. För idag vet jag att han kliver rakt in och står där och väntar på mig så att jag hinner stänga bommen innan han sätts fast.

Det var ingen rolig vinter 2011/2012 när vi åkte på träningstävlingar och varje lastning var en riktig pärs - men idag kan jag säga att det var värt det. För jag vet att han tycker att det är kul att åka iväg - annars hade han nog inte blivit så otroligt lättlastad.

 

Det går att göra en lättlastad häst av en svårlastad, men jag tror att ju yngre hästen är, desto lättare är det också. Amoure hade knappt åkt transport innan, så för honom var det något ganska nyttigt och det var troligen därför som han blev så skeptisk - för han var aldrig elak.