Idag var jag redo för bråk, på den nivån att jag till och med hade med mig en graman in i ridhuset. Jag ville verkligen inte använda den - och Amoure har aldrig någonsin kommit i närheten av någon hjälptygel. Som tur var satte jag aldrig på den.

 

Jag började med att skritta igenom honom ordentligt, reglera formen, ställa, flytta, halter och så vidare. Därefter gjorde jag ungefär samma sak i traven samt en hel del öppnor, innan jag gick över till galoppen.

I vänstergaloppen kändes han väldigt spänd, så där jobbade jag verkligen med att sträcka ut yttersidan och få honom formad runt innerskänkeln genom att både rida på volten samt öppnor längs långsidan. Det märktes att öppnorna var jobbiga, men minst sagt välbehövliga.

I högergaloppen var han mycket rundare och mer avslappnad. Som sagt så övervägde jag att sätta på honom gramanen om han kändes stark - vilket han gjorde - men jag tänkte mycket på att rida honom mellan hand och skänkel. Hålla stadigt stöd till bettet och hålla om honom med benen hela tiden. Det gjorde faktiskt att han slappnade av mycket mer så jag fick ihop honom på ett mycket bättre sätt.

 

När han kändes någorlunda trevlig och avslappnad så avslutade jag - han ska ju också känna sig nöjd :)