Jag drömmer om att Amoure ska bli en av Sveriges bästa fälttävlansponnysar i framtiden, att han får en duktig ryttare som tar vara på hans talang utan att pressa honom för hårt.

Samtidigt som jag tänker på Amoures ljusa framtid så tänker jag också på min egen. Vad vill jag göra? Jag har tänkt och tänkt och på senaste tiden så har jag insett att jag nog ändå vill hålla på med hästar på något sätt. Hästarna är en så stor del av mig - att jag skulle klara mig utan hästar känns i nuläget minst sagt otroligt.

 

Jag brinner för fälttävlan och jag tycker att det är otroligt roligt att hjälpa andra att lyckas - kanske skulle det passa mig att bli tränare?

Tidigare har jag funderat på det här med banbyggnad, men på ett sätt känns det som att man inte får samma kontakt med ryttarna. Att vara tränare skulle innebära att jag får träffa massvis med duktiga ryttare och deras duktiga ponnysar. C-tränare i fälttävlan skulle jag mer än gärna vilja bli.

Ambitionen och mentaliteten finns - nu ska bara hästmaterial finnas för att få kompetensen. Eftersom att jag inte har några direkta tävlingsambitioner på storhäst i framtiden så får jag väl börja tänka över det.