Den här veckan har varit väldigt jobbig mentalt för mig, jag har haft sån extrem ångest när det gäller skolan på grund av ett prov som avgör mitt betyg i en kurs - och den känslan har jag aldrig haft förut. Hemskt.

 

Måndag: Amoure promenerades.

Tisdag: Red lite dressyr på ridbanan, kändes inte så jättebra. Reaktionerna var ganska sega och han kändes inte riktigt fram till bettet men avtravningen var jättebra, då sköt han på och var framme med halsen.

Onsdag: Red ut och galopperade massor, hade pelhamet då jag inte mådde särskilt bra - för att slippa slita i honom. Tur var väl det då han var väldigt stark men kul var det ändå - höstsol och galopp i skogen.

Torsdag: Dressyrlektion där vi jobbade med sidvärtsrörelser och skolor. Amoure var lite stark och springig men bitvis riktigt trevlig. Jobbig för högerskänkeln vilket han inte varit på ett tag men bara att jobba på.

Fredag: Red lite på grusslingan barbacka.

 

Igår var vi på tävling, skulle egentligen hoppat LC & LB men det blev bara LC.

I LC:n så hoppade han bra, han lyssnade på mig i sprången och kom endast nära på ett hinder. Mellan hinder nummer ett och två tappade Amoure fästet och halkade till vilket gjorde att han inte riktigt hann hoppa av på tvåan som var ett räcke - det enda hindret där han kom nära - det föll och sedan hinder nummer sju. Det hindret hade dock kunnat ligga kvar då han knappt nuddade det.

Annars hoppade han väldigt bra - speciellt på oxrarna där jag fick en bra känsla. Nu känns det ändå som att ridningen börjar sitta även på träning - han blir inte alls lika springig och för det mesta hoppar han av bra. Hoppar gör han ju alltid.

Anledningen till att jag strök mig från LB:n var att det var flera i varje kategori och klass som gick omkull, underlaget var väldigt halt och trots att jag red väldigt lugnt i LC:n så fick Amoure sladd på ett par ställen. Att gå in och rida LB:n kändes dumt med tanke på att jag skulle behöva sätta mer tryck och det därmed fanns större risk att gå omkull.