Amoure verkar tycka att den här lilla vilan är betydligt tråkigare än vad jag gör. Snart tror jag att han hoppar ur sin kropp och flyger iväg på egna äventyr. Han är sådär otroligt gosig och kramgo, sådär så att han inte skulle tacka nej till att sitta i mitt knä, nu när han vilar och det märks att han lätt blir rastlös.

För ett energipaket som Amoure är inte vila optimalt, just därför får han aktiv vila med arbete utan mig på ryggen. Dock blänger han mest på mig som om han undrar varför jag inte sitter där uppe - då är det ju så mycket lättare att springa fort. Det är nästan sådär att jagfunderar på att bryta vilan och ge mig ut på en skrittur i mörkret för att se hur glad och lycklig Amoure blir, bara av att ha mig på ryggen och att få komma ut i skogen på tokiga äventyr.

Samtidigt är det precis det som är meningen med vilan (utöver att han ska slappa, som om det skulle gå), att han ska tycka att det blir lite extra roligt när jag sätter mig i sadeln igen.

I möjligaste mån ska jag försöka promenera och tömköra honom, så att han ändå får aktiveras. Han tycker att livet är dötrist utan aktivering, som tur är har han en hagkompis som tycker precis likadant så de leker hejvilt under dagarna.

 

Idag fick han i alla fall en kombination av promenad ute i mörkret på asfaltsvägarna och lite tömkörning i ridhuset. Bra kombination tror jag, som tror på variation även under vilan. Imorgon blir det antingen långpromenad eller tömkörning, men först ska han få nya skor. Det kanske inte passar så bra egentligen - för vad tycker Amoure är mer dötrist än att få helt onödiga skor påslagna på fötterna? Inget alls.