En sak som jag ofta tänker på när jag befinner mig på dressyrtävlingar är domarnas bedömning. Man säger ju att domarna ska vara opartiska och bedöma alla rättvist men jag tror att det även för den allra bästa av domare är väldigt svårt. Vi har väl alla en favorittyp av häst, eller en typ av häst vi tycker mindre om.

Den där tjocka ponnyn med kort kropp och alldeles för kort hals kanske inte har samma förutsättningar att gå lika bra som den vältränade, högresta ponnyn med långa ben. Alla hästar har inte samma förutsättningar, precis som alla ryttare inte har samma förutsättningar.

Självklart är jag av den åsikten att ekipaget ska bli bedömda rättvist, men förutsättningarna spelar ju in. En häst som är jättelydig men inte har något vidare steg kanske inte kan få samma poäng som en häst, som kanske inte riktigt är lika lydig, som har supergångarter. 

Jag avundas inte dressyrdomarna, men jag beundrar dem. Det finns alltid något som domarna kommenterar som är mer eller mindre sant, flera domare har kommenterat precis det som jag tyckt har varit bra eller dåligt i ett program. En del ser helt andra saker. Om man ska använda ett fint ord så kallas det för selektiv perception - våra intressen, erfarenheter och upplevelser påverkar det vi tar upp.