Trots att resultatet kanske inte var det bästa under dressyren igår så är jag väldigt stolt över Amoure. Hur långt han har kommit under det senaste året, framförallt då i dressyren.

 

Vi har aldrig lagt någon vidare fokus på dressyren, eller det är väl klart att vi har men som min dressyrtränare har sagt: Amoure och jag har roligare saker att träna och tävla.

Amoure tycker att dressyren är ganska tråkig, men trots det vill han alltid göra rätt. Ändå är det hoppningen vi har fokuserat på, men också väldigt mycket uteritter, eftersom att det är vad vi tycker är roligast. 

Jag är mycket väl medveten om vikten av en bra dressyr och en lydig häst. Jag rider alltid Amoure i form på uteritter och mycket övergångar om det behövs (vilket det gör).

Om jag hade valt att endast fokusera på dressyren hade Amoure idag säkerligen varit stadig i LA och påbörjade MSV-rörelser, men vi har tagit det lugnt vilket jag tror är bra.

Som ni säkert vet, och sett, så har Amoure en väldigt stor galopp. Det tog nästan ett år innan det gick att rida honom i en stadig form i galopp i ridhus, eftersom att han behöver mycket yta för att kunna ta ut sina rörelser. Idag kan vi både korta och länga galoppen utan problem.

Att Amoure går in och presterar ett godkänt resultat i ett program som vi aldrig tränat, bara någon enstaka rörelse, och bara haft två ridpass på oss att befästa skänkelvikningar. Ja, vad ska man säga?

Den ponnyn har en otrolig inställning och jag avundas den som kommer ta över honom efter mig. Den personen kommer få en underbar ponny med den perfekta inställningen, potentialen och framförallt självförtroendet för samtliga discipliner.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om hur mycket den här ponnyn betyder för mig, och vilken underbar individ han är. Och vem vet, kanske det en dag blir så...