Innan jag fick min första egna ponny - London - så hade jag haft både medryttar- och foderponny.

I stallet där min medryttarponny stod så hjälpte jag till med mockning, sopning, fodring och så vidare. Samt lite ridning förstås. Jag tyckte att det var kul, och det är viktigt.

Sedan fick jag äntligen en foderponny, nästan som min egen, och då skötte jag allt själv (förutom då mamma eller pappa var tvungna att vara med). 

 

När man köper en egen ponny/häst så finns det ingen återvändo. Du måste ha den självinsikten att du vet om du klarar av det eller inte, eller kanske får du lite hjälp på traven så det fungerar ändå?

Att ha en foderponny är verkligen det jag tycker att alla borde ha innan de köper sin första egna ponny - särskilt om man inte har föräldrar som är hästkunniga. 

 

En annan viktig sak, som jag tagit upp tidigare, är att man måste våga be om hjälp - du kanske har haft egen häst i en månad men i stallet finns det de som har haft det hela sina liv. Man lär sig bäst av varandra, och det tror jag att många av er också håller med om. Dessutom kan det vara bra att någon annan tittar på exempelvis sår, jag vet att jag kan bli otroligt nojig över min egen häst medan jag inte alls är likadan om andras, trots att såret på min egen är precis lika litet.

Det finns egentligen inget speciellt sätt att förbereda sig för sin första egna häst - men man måste tycka att allt runt omkring hästarna är roligt - inte bara själva ridningen.