Jag byggde fram tre hinder på ridbanan och rullade lite på dem upp till 110 cm.

Tanken var egentligen att jag skulle hoppa på ett kimblewickbett, men det låg heltokigt så det fick helt enkelt bli det vanliga tredelade vilket kändes sådär.

 

Som uppvärmning red jag mycket övergångar, tempoväxlingar och volter för att få honom mjuk och lyhörd. Han lyssnade betydligt bättre än jag förväntat mig, särskilt i själva hoppdelen. Han väntade på sprången och jag kunde för det mesta hitta framåtläget själv utan att han drog iväg.

Jag fick oavsett verkligen jobba för att han skulle komma på bakbenen och lyssna på mig, men ändå nöjd att han hoppade så pass fina språng.