Vet ni en sak jag tycker är pinsamt? Människor som inte kan hantera sina hästar, som låter hästarna ta kommandot utan att säga ifrån.

Det finns olika sorters hästar, men det finns också olika sorters människor. En del hästar har väldigt starkt psyke och behöver mycket träning för att de ska vara lätta att hantera men det går. Allt (nästan) går med lite tålamod.

 

Något av det värsta jag vet är hästar som springer iväg. Hästar som inte lyssnar när man säger stopp. Alla hästar kan bli rädda och det är okej, men de som springer iväg enbart på grund av att de är dåligt uppfostrade/ohanterade, det är inte okej!

 

Det finns (enligt mig) två olika sidor av svårhanterade/jobbiga hästar, de som är dåligt hanterade från början, kanske inte hanterade alls samt de som hamnat hos någon som inte visar hur hästen ska bete sig, kanske behandlar den illa eller helt enkelt låter den ta kontrollen. I båda fallen kan hästen ha varit eller bli välhanterad.

 

 

Jag anser att de ponnysar jag haft samtliga har varit välhanterade och uppfostrade, men jag måste nog säga att Amoure är den med väluppfostrade av dem alla. Antagligen eftersom att han fått rätt uppfostran från början.

Jag accepterar inte att min häst springer iväg från mig, drar i grimskaft/tyglar när jag står på marken, försöker beta när jag inte tillåtit det, skrapar med hovarna i gången, bits, sparkas eller liknande. Det är inte okej.

 

Sen har vi alla problem. Amoure var för ett år sedan svår att lasta, antagligen på grund av separationsångest (om hästar kan ha det) men i somras släppte det helt, och det märks att han tycker att det är roligt att resa. Det är viktigt att stärka det positiva och minimera det negativa i svåra situationer.

Mycket beröm när hästen gör rätt - En lätt tillsägning när hästen gör fel.