Känsla eller potential?
Det var ett riktigt wild card att köpa Amoure.
En oerhört grön och oerfaren ponny, men jag såg så mycket potential i honom. När jag tittar på gamla videosar idag undrar jag hur jag kunde se det, kanske var det bara känslan jag fick?
Jag är så lycklig över att ha hittat en ponny som jag passar så bra tillsammans med. Amoure är underbar på alla sätt och vis och jag är så glad att jag har två hela år på mig att tävla honom, sedan tar jag ändå studenten och ska pröva mina vingar på annat håll.
Amoure är min lilla bebis, på riktigt. Jag har sett (och känt) honom ta sina första stapplande steg på tävlingsbanan och det med bravur. Jag har varit med första gången på många sätt och vis, han har blivit klippt, badad men också riden skolor.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna skiljas från honom när tiden är kommen men det är inget jag tänker på nu. Vi har två hela år på oss och när tiden är inne har jag fyllt 19 år och Amoure är vuxen på riktigt då han fyller 8 år.
Just nu känns det så himla bra och det här året kommer att bli suveränt!
Jag hade nog bästa känslan någonsin i hoppningen på Amoure under det här ridpasset för knappt en vecka sedan. Han kändes så himla lugn, lyhörd och följsam och det var jätteroligt :D Jag hoppas verkligen att vi kan visa oss även på hoppbanorna i år och det tror jag, att med lite träning, inte är helt omöjligt ;)
Kommentarer
Trackback