Det hela började med att jag följde med andra för att själv få rutin innan jag började tävla. Sen har det liksom blivit naturligt. Jag älskar att vara med, fixa, göra hästen fin, heja, pusha (ibland kanske lite för mycket), skrika haha och glädjas åt andras lyckanden. 

 

Tove, till exempel är väll den jag hängt med mest. Jag har typ praktiskt taget varit med på nästan varje tävling om jag inte själv tävlar, nästan inget kan stoppa mig förutom magsjuka vid ett tillfälle. 

 

Och jag tror att Tove kan bli lite trött på mig ibland då jag skriker på henne, säger att om hon river kommer hon få stryk, tvingar henne att starta nästa klass fast hon blöder, pushar henne att satsa på placering osv men i slutändan tror jag hon tycker det är lite roligt ;)

 

Det är liksom så kul att kunna följa med andra och känna samma glädje som då man själv tävlar fast man slipper hela bli nervös, prestationångestgrejen. Sen älskar ju att tävla själv och mina tävlingar går ju före andras men jag försöker alltid klämma in så många som möjligt!

 

De bästa tävlingarna att åka på är då det är många från Grana som tävlar. Då blir vi som en stor hejarklack, men också Toves fältävlanstävlingar eftersom vi sover över och har heldags aktiviteter, nästan som en liten minisemester! Sen är det så kul att se Amoure sköta terrängbanan som en rutinerad fälttävlanshäst fast an bara är fem. Jag blir alltid allderes tårögd som en äkta ponnymamma <3

 

Några favoriter jag snappat på Tove genom tävlinagarna (jag är inte bara Toves ponnymamma, jag är även skötare och fotograf ;) )