Det är faktiskt lite märkligt ändå. Då jag var 8 år gammal började jag rida, innan hade jag inte alls velat prova och var inte det minsta intresserad av hästar. Hundar var allt för mig innan.

 

Men sen började min pappa rida (?!) och tyckte jag skulle följa med, med mina kompisar. Så jag, Ronja och Therese började för att våra pappor hade börjat rida. 

 

Tyvärr höll det inte så länge för min pappa och han slutade efter två tre år. Nu är han aldrig med i stallet. Inte för att han inte gillar hästar men han tycker allt förutom ridning är trist. 

 

Mamma red ju som liten i kanske 10 år innan hon slutade rida. Med väldigt mycket tjat lyckades jag få upp henne på hästryggen igen då jag kanske var 11-12. Min lillasyster fick jag tvinga innan hon hoppade upp på hästryggen hon med. Men jag antar att de har en del att tacka för idag ;) Men pappa kanske förtjänar största tacket?