Vi red på morgonen. Andra dagen var Yngve betydligt mer spänd vilket var lite konstigt. Han ville inte gå nära läktaren och fjantade sig. Dock då lektionen började blev han genast bättre och faktiskt ännu bättre än dagen innan. Vi red väldigt mycket ökningar, förvända galopper, skänkelvikningar som han gjorde väldigt bra för att vara Yngve, lite öppnor, inridningar osv. Anna var väldigt nöjd med honom och jag med. 

 

Vi kom båda överens om att det som behövs jobba på är att han ska ha mer respekt för skänken och spöt. Nu ökar han som jag sa tidigare när han känner för det och inte när han blir tillsagt, och om han känner för det när han blir tillsagd gör han det, men ibland ignorerar han mig även. 

 

 

Jag kan ju bli väldigt nervös och rädd då jag rider om Yngve är rädd, så vi gick igenom hur man skulle göra när man var rädd osv. Väldigt bra tips fick jag. De löd så här:

Att om man blir rädd eller nervös så ska man inte utsätta sig för något som faktiskt gör en nervös eller rädd. Tillexempel om jag känner mig trygg då jag leder Yngve så ska jag leda honom tills jag känner mig trygg och då hoppar jag upp osv. Fortsätter man så här, med små små steg i saker man är rädd för så kommer man tillslut kunna övervinna det.

 

Tillexemel i hoppning med. Att man bara går över bommar tills det känns super lätt, sedan ett kryss, räcke osv. Man ska alltid göra saker där man INTE känner sig rädd. 

 

Vi umgicks och åt lunch allihopa innan vi åkte hem. Yngve gick rakt på ännu en gång och jag var så nöjd med helgen. Riktigt kul var det och jag är så glad att jag rider för Vallentuna nu! Världens bästa klubb!