Igår skulle jag rida lite i ridhuset. Det gick ganska bra till en början men han var lite spänd och lite tittig. Hoppade till lite då och då för ingenting. Övrlag kändes han fin i formen men han var ju knäpp i huvudet igår. 

 

Tror han fick för sig att det rasade snö från taget för han hörde något litet. Men ingen annan hörde det. Så han spände upp sig som bara den och blev jätte rädd för minsta lilla. Så fort han hörde något så flög han, stack iväg osv. 

 

Till och med då jag skulle sträcka mig ner och ge honom en klapp på halsen så drog han iväg för att han blev "rädd" för klappen på halsen. Alltså??

 

Då kan jag säga att mitt tålamod tar slut. Inte nog för att jag själv spänner mig då han håller på så, men han slutar ju inte? Visst om han skulle bli rädd för saker som finns, men han hittar ju bara på? För ingen annan häst blir rädd, jag hör inget och ingen annan heller. Allt sitter bara i hans skalle som är helt åt skogen. 

 

Fattar att det är hästar blabla men han är ju den enda hästen som håller på så här. Knäpp. Hade varit en sak om jag inte brydde mig men jag blir ju rädd själv då han far runt, speciellt då jag känner hur rädd han är. Hade varit en sak om han bara busat, men han är ju livrädd. Det slutade bara med att jag fick hoppa av och leda honom. 

 

Dock på vägen hem från ridhuset stack han med mig för han trodde det var något i skogen, vilket det inte var! 

Rolig dag, not. Rätt så besviken på mig själv också som inte kan hantera det. Aja, nya tag idag...