Ridsporten, en rikemanssport?

Att ridsporten är en rikemanssport? Ja och nej. 

 

För att komma till SM osv, speciellt på häst, så måste du kunna langa fram 200-300 tusen, eller kanske till och med en halv miljon. Men det tar ju inte stopp där. Desto högre klasser du tävlar desto mer kostar det. Att först kanske åka hela Sverige runt och att sen betala för tävlingar och träningarna är helt sjukt mycket pengar. Ett meeting kostar runt 4000 kr med klasser, och träningar på den nivån med bra tränare är nästan 1000 kr för en lektion. Du MÅSTE ha pengar för att kunna göra det här. 

 

Men om du bara vill gå på ridskola eller ha en billigare häst ute på landet är det ju så klart inte lika dyrt. Men det jag vill säga är att jag tror inte riktigt folk utanför ridsporten fattar hur dyrt det är. Jag träffar folk och de säger att hockey är dyrare, då frågar jag dem om deras klubba kostar 200 tusen kr? Haha. Alltså folk förstår inte. Men jag tycker framför allt att det är synd att ALLA inte kan lyckas i ridsporten. 

Du MÅSTE ha föräldrar som satsar allt, eller har mycket pengar för att du ska kunna ta dig till de högre klasserna, framför allt på storhäst. Det räcker inte med att du själv har talang, tyvärr, och det är synd. Vissa har tur men det finns ändå väldigt mycket duktiga ryttare som aldrig får chansen medan det finns ryttare som inte alls är lika duktiga på att rida, men de har turen att ha pengar. 

 

Jag är så tacksam att min mamma lägger all sin tid och pengar på min sport, jag tycker det är synd bara att min pappa inte gör det. Han tycker det är för dyrt och det är väl förståeligt, han väljer att lägga pengar på annat som lägenheter och sin båt. 

Idag får jag betala mycket själv, alla träningar, tävlingar osv betalar jag helt själv, och jag har ingen inkomst eftersom jag går i skolan.

Anledningen till att jag skrev det här inlägget är i alla fall att ridsporten är dyr, och man måste ha pengar och/eller engagerade föräldrar för att kunna hålla på med den på högre nivå, tyvärr.

Jag vet att man inte behöver halvmiljonershästar för att ta sig till tex junior-SM - men man kommer ju inte att gå till A-final... Dom som toppar A-finalen har nog kostar mer än en halv miljon.

Det är billigare att kvala på stor häst eftersom man kan göra det på regionala tävlingar. På ponny måste man ju kvala på nationell nivå = meeting långt borta.

Tillägg till min första kommentar:
Dock håller jag med om att det kostar mycket att ta sig till tex Msv-klasser som junior, tex med träning. Men jag vet då inga ekipage som har tränare som kostar 1000 kr/träning.

Såg det här inlägget nu och tyckte att det var lite intressant.
Personligen tycker jag att du har väldigt fel. Det är lite sorgligt att det finns så många ponnyryttare som tror att de är the big shit på tävlingsbanan, har en mamma med pengar i kassan och en ponny som de köpt och tror att de kommer räcka för att ta sig till toppen. "Det räcker inte med att du själv har talang, tyvärr". Suck. Många av 1900 och 2000 talets eliter(och näää, ponnyryttare räknas tyvärr inte hit)har tagit sig till den nivån genom att börja som beridare hos uppfödare och proffsryttare. De har slitit, jobbat och kämpat för framgång. De skulle inte vara NÅGONSTANS utan just det-talang.
Det som är lite komiskt är att de flesta ryttare lägger ned hästarna, sådär lagom till man börjar kallas vuxen och när det är dags att kliva upp på storhäst-då räcker ju plötsligt inte pengarna till! Och åh, då brukar det ibland visa sig att storhästen inte alls kändes som ponnyn mamma köpte som kostade 300 tusen och hade gått SM med Maja, Klara, Sara. Då kanske det skulle sitta fint med lite erfarenhet av att sitta på olika typer av hästar och, återigen-lite talang.
Jag låter mig inte provoceras av mycket, och brukar själv kunna skratta gott åt småsura kommentarer. Men åh-ljuva bloggare med tävlingsambitioner, lite bakgrundsfakta och en servande mamma-då bara måste jag få facepalmea.
Jag kommer ifrån familjen med några tusen mindre i lön varje månad-jag har insett att min ambition och frågevilja är det som får ta mig längst. Jag har fått möjlighet till att jobba i ett stall där jag fått förtroendet att träna hästar och lära mig mer. Jag har så många gånger stampat i marken och gråtit över hur jag önskat att jag hade en SM ponny och alla märkeskläder. Men sen känns det ibland bättre när jag tänker att de flesta ponnyryttarna snart tröttnat och Karin, Anna och Maggan växer upp och skaffar sig ett vanligt 9-5 jobb. Jag tänker stå vid VM i framtiden-oavsett om jag är en av de tävlande eller bara en hjälpande elev så är iallafall JAG där.