Det är helt sjukt men idag har jag haft min älskade häst i ett år. 

Jag minns det som igår. Det var en onsdag. Yngve kom efter hoppträningen och jag hade inte kunnat tänka på något annat hela timmen. 
Dessutom var han lite sen så satt ivrigt och väntade. Sen var han plötsigt hos oss!

 

Vi har verkligen varit en bergochdalbana helatiden. Han kan bli helt fantastisk och då har jag lagt kraven där och sedan har vi plötsligt fallit och inte ens kunnat trava. 

Men när jag ser tillbaka så är det ändå helt sjukt hur mycket vi utväcklats och det är så svårt att se det ibland. 

 

Yngve har varit min bästa vän i ett helt år på så många sätt. Varje gång jag ser honom fylls jag av lycka och jag har alltid svårt att lämna honom. 

Jag gör allt för att han ska må så bra som möjigt och går hela dagarna och tänker på honom. 

 

För ett år sedan var ett mål att få honom att galoppera, inte streta mot bettet hela tiden osv, nu ligger vi på en helt annan nivå.

Det är inte bara det att jag fått honom att utväcklas utan HAN har verkligen fått mig att utväcklas. Jag är en helt annan ryttare nu och det är bara tack vare honom. Jag älskar verkligen den här lilla hästen med den stora personligheten så himla mycket.

 

 

Fast vi har kommit så himla långt så är det ändå sååååå mycket mer vi kommer att lära oss. Vi har så mycket framför oss. Jag älskar dig bebi ♥