Det var jätte fint ute men blåste lite. Och så klart bara för att det blåste lite var allt hemskt för stakars lilla häst. Hela staketet, buskar, hästar, människor ALLT you name it var JÄTTE konstigt trots att han sätt dessa saker hela sitt liv. Dessa hästar...

Han var så spänd att det var såå svårt att få kontakt men varelse skänkel eller hand. Försökte rida honom låg och böjd men det var inte enkelt! han blev faktiskt aldrig riktigt avspänd under hela passet men det blev lite bättre. 

Jag försökte verkigen få honom lite avslappnad innan jag gav mig på att hoppa lite men aja. 

Det gick bra. Han tyckte hindret var ett monster men efter ett tag kunde han hoppa det! 

Jag är inte duktig någon stans att hoppa. Jag hamnar ofta i bakvikt och förlitar mig själv lite för mycket i tyglarna och jag vill verkligen bli bättre! Jag har typ aldrig hoppat Yngve tidigare utan det gör ju min lillasyster! 

Så jag hoppar värkligen inte ofta haha. 

Men så det var lite lägre tyckte jag fick en bra sits och följde med fint och det kändes jättebra. Men då det blev typ 80 så hoppade han av för stort eller för nära varje gång. Även fast jag ändrade väg eller kortade/längde stegen. Det gjorde mig lite frustrerad plus att jag då hamnar i bakvikt. Men min sits berodde nog mycket på att jag hade dressyrsadeln och den är ju gjord för att trycka bak mig så det var ju inte så lätt!