När jag var mindre, så betydde en ponny väldigt mycket för mig under en tid (11-13år). Magi heter han, och honom red jag i princip hela tiden på Väsby ridklubb, där han står än idag. Han lärde mig så otroligt mycket! Startade min första hopptävling på honom, vi var felfria varje gång. Han var en ganska seg ponny, men på tävlingar så taggade han alltid till och blev som en helt annan ponny, han älskade det! Jag har aldrig varit så trygg på någon annan hästs rygg som på hans. Han skulle aldrig göra något dumt!

Men tiden gick ikapp oss, jag blev längre och han var fortfarande den lilla c-ponnyn på 134 i manke. Jag kommer aldrig glömma hur ont det gjorde att gå över till en annan ponny, lämna allt vi gått igenom bakom oss, och sluta rida honom. Jag mådde så dåligt! Jag grät mig till söms flera nätter och jag hade verkligen ångest. Minns hur mina vänner alltid fick peppa mig. Utan dom hade det varit väldigt jobbigt!

Skulle jag haft en egen gård, så skulle jag lätt köpa honom och låta min lillesyster ha honom som läromästare! Hon skulle lära sig precis lika mycket som han lärde mig. Underbara ponny!