Nu kör vi lite personligt här. Även fast inte det här är min blogg ens, så har jag skrivlust vilket inte visat sig på länge. Så vi kör. 

 

För 1 och ett halvt år sen så var jag nog på min topp med hästsporten, inte tävlingsmässigt kanske, men då red jag mellan 4-7 hästar om dagen, arbetade på Stora Wäsby, hade två betalda storhästar som mina egna, hade Oscar på Grana, red extra hästar på Grana, red träningar/helgkurser/programridningar varje vecka, var på clinics/kollade på träningar för flera toppryttare/topptränare, red själv för Maria G ett par gånger, gjorde hippologsökningarna, var med i globen under horseshow och allt möjligt sånt. Poängen är att jag i princip andades häst under dagarna och hann på något sätt med alla kompisar, utekvällar etc. Det var väldigt mycket för kropp och psyke och varför inte prova att göra något annat, så jag bytte jobb till det butiksjobb jag har nu. 

 

Så nu är jag här ett och ett halv år senare på samma butiksjobb och känner att allt står still om ni förstår hur jag menar. Förutom att jag har Zetta nu så har det inte egentligen hänt någonting på ett år känns det som. Det är en ganska jobbig känsla, särskilt i och med att jag vet vems fel det är (mitt eget om någon missade det ;D ). 

Det är ju jag som har låtit saker och chanser rinna ut i sanden. Det känns illa när jag tänker på vissa saker jag kunde ha gjort nu istället. Men samtidigt så vill jag inte älta utan jag vill komma igång och vara den som faktiskt gör saker igen. Och det är visst mycket lättare sagt än gjort har jag märkt. 

 

Det här har iallafall bidragit till att jag har tappat lite inspiration till ridningen. Jag brukade alltid ha ett lång- eller kortsiktigt mål och faktiskt en plan med nästan varje dags ridning, men det är lite off nu. Jag är inte lika pepp på att göra allt, även om det är roliga och lärorika saker. Jag vill så gärna göra allt det, men jag hittar liksom ingen ork eller sinnestämning för det. Det känns jättekonstigt eftersom hästar alltid har varit vad jag gör om dagarna. Det är inte så att jag inte har någon ridlust, jag älskar att rida och gör det fortfarande gärna, men det är den där inspirationen/moroten att jobba för som jag bara inte kan se just nu. Så jag kör på, jag jobbar, jag är i stallet och jag rider. Men jag letar inte träningar/tävlingar, kollar inte efter kurser och anmäler mig nästan inte ens på det vi har hemma. Vilket är jättedumt och tråkigt, för hur annars ska jag komma igång med träningar och allt igen om jag inte tränar? 

 

Nej, det är inte logiskt och hela grejen känns inte okej. Det här inlägget har varit ganska jobbigt att skriva, men jag ville faktiskt skriva om det av någon anledning. Det är jobbigt att sätta ord på något man själv gjort dåligt. Och hur kul är det att skriva att det bästa man vet inte är super? Men anledningen till att jag vågar göra det nu är kanske för att jag har bestämt mig för att ta ett ryck med allt. Jag har varit nöjd (läs: missnöjd) med att låta saker bara gå så länge nu, och inte bara gällande hästar, så nu är det dags. Steg ett för mig är att sätta upp mål för mig och hästarna, så får vi se hur det går. Heja heja jag! 

 

BTW, så känns det lite roligt att jag skriver det här på Granaryttarna, som inte ens är min blogg, inte mina läsare eller på något sätt mitt, haha. Men men, jag vet att många av de som läser faktiskt känner mig också. 

 

 

Slänger in lite blandade bilder från 1,5-2 år sen. Kul kul! 

 

/Martina