Istället för att bara rida så tycker jag om att jobba från marken med hästen också. Förutom arbetet man gör så blir det ett annat sätt att knyta band till sin häst. När jag säger jobba hästen från marken så menar jag inte longering och tömkörning (även om det också är super), utan jag tänker på ledarskapsövningar i lite NH-tänk. 

 

(Det finns hundra olika stilar och metoder att träna ledarskap från marken. Alla har sin egen tankegång och sitt eget sätt, men jag skriver utifrån hur jag tränar det. )

 

Ledarskapsövningar gör man inte alltid för att man måste, utan för att det kan vara bra för både häst och människa att göra något annat tillsammans som inte kräver så mycket utav hästen fysiskt. Jag tränade NH med en fjordhäst jag red mycket förut och jag kan lugnt säga både att vi fick ett nytt band och att hon blev mer lyhörd både från marken och i ridningen. Jag tror absolut att det man gör på marken påverkar ridningen också. Om jag någon dag känner att Oscar är kaxig och respektlös i ridningen så sätter jag på repgrimman och bara gör några basic-övningar och jag har alltid känt att det faktiskt har gett något. 

 

Sen finns det de mer extrema fallen där man bara måste hitta ett sätt att jobba med hästen utan för stor press för att upprätta någon slags kommunikation över huvudtaget. Typ som Oscar. 

När Oscar kom till oss och jag började jobba med honom så var det först bara borstning och pyssel, men sedan började vi med NH-träning. Den första övningen vi gjorde var bara att han skulle böja halsen emot mig, så som man gör när man stretchar med en morot eller så, inget avancerat; Men det var just då tillräckligt för att han skulle slå knut på sig själv och börja snurra på stället i panik. I den här övningen så står en mentalt avslappnad häst still med bakdelen och bara följer med för det tryck du ger. I det här fallet en hand på nosryggen. Oscar var så spänd så jag behövde aldrig röra hans nos när vi tränade in det här, han flyttade bara jag tog handen emot honom, vilket han gör än idag i den här övningen, men nu utan att vara rädd. 

 

Senare när Oscar och jag kom in på fler övningar, bara som att backa eller be honom komma till mig så fick han panik och skenade iväg varje gång man gav honom en signal. Det var så med varje ny övning man introducerade för honom, han behövde sticka iväg några gånger innan han insåg att jag inte skulle döda honom. Nu var ju Oscar ett extrem fall i och med att han blivit misshandlad och hade så dålig tillit till människor. 

I träningen så såg jag till att skapa ett "happy place" åt Oscar, där det inte fanns någon press alls utan bara lugn och mys. Det är fortfarande idag det ställe han väljer att gå till om han känner press ifrån marken när jag är med honom, det är fint att de signalerna ligger kvar. 

 

Det jag försökte poängtera med mini-historian om Oscar var detta; Om jag hade försökte sitta upp och lösa problemen från ryggen på en gång så hade vad som helst kunnat hända. Jag kunde blivit skadad, han kunde tappat all tillit och inte velat bli riden mer, det kanske hade gått bra eller så hade han varit en lika stressad häst än idag. Det vet vi inte, men jag är ändå glad att vi började på det sättet som vi gjorde. Vissa detaljer kunde kanske varit annorlunda, men själva ledarskapsövningarna är det bästa vi har gjort, annars hade han inte varit där han är idag. 

 

Vare sig det är en problemhäst eller en välhanterad snäll häst så är det alltid roligt att lära känna varandra på nya plan. 

 

 

Bilderna är inte från någon gång då vi tränat NH, utan det var en gång då jag hade ridit honom och släppte honom lös på banan sen. Jag kallade in honom och då kom han direkt och myste, han sticker alltid huvudet under armen på en när man tränat klart eller bara leker från marken. När jag ser bilderna önskar jag verkligen att jag tränade oftare, det är så häftigt att vara så nära på flera plan. Nu kommer väl Oscar och jag alltid vara nära, men jag önskar att jag tog mig tid att variera träningen mer för tillfället. 

 

/Martina