Årets knäppaste tävling och årets enda olycka

Vilken tävling var knäppast? Skånsta tar nog ändå priset, haha!
Jättebra tävlingsplats, men, det hände lite knäppa saker där.
Först går vi in och nollar 80 cm, och detta var då hans andra lokala och första gången någonsin han hoppar utomhus, men det var ändå busenkelt.
Detta var i början av maj och vi vågade ännu inte lasta honom mellan klasserna då han kunde vara lite trotsig så jag promenerade och betade honom bredvid en ridstig.
Efter en stund kom det några tjejer som skrittade sina ponnyer från ena håller, hälsa på dem men sedan hände något oväntat.
En liten b-ponnyryttare kommer i fullt ös (detta var en skrittstig, hon galopperade) bakom mig och Amoure och Amoure blev jätterädd, och hoppar upp i mitt knä. Bokstavligen.
Ni som träffat Amoure vet att han är oerhört mammig och om han blir rädd vill han vara så nära mig som möjligt, och detta var då vad som hände.
Jag fick en smäll på högra låret, ganska högt upp, och det gjorde rejält ont men det var inte mer än så. Lyckades få Amoure till transporten och sedan när jag kollade ned på mitt ben brast det lite. Mina vita ridbyxor var blodiga och jag mådde illa.
Pappa sprang och hämtade is så jag fick kyla benet, och sedan plåstra om det. Jag ville rida andra klassen också, så pappa pratade med överdomaren så att jag hade tillåtelse att stryka mig på framhoppningen om det inte kändes bra.
Framhoppningen gick allt annat än bra men jag gick in på banan, jag tänkte bara hoppa si sådär 4 språng och sedan utgå men när vi hoppat tredje hindret felfritt så kändes det så lätt att jag fortsatte runt hela banan och vi nollade! Och detta var dessutom hans allra första 90-klass.
 
När vi kommit hem och jag hade duschat så åkte vi till akuten för att röntga och sy, men det tog tio timmar innan jag fick träffa en ortoped så det blev för sent för att sy och nu har jag världens fulaste ärr. Suck.
Såhär såg det ut när vi kommit hem, inte så farligt egentligen men ett litet jack.
 
 
Och här är då banan jag hoppade när jag hade ont, något orytmiskt men vi klara det ju ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här!

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-post: (privat)

Din blogg/hemsida:

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0