Idag var jag så fast bestämd på att Yngve skulle vara framåt men det var han inte. Eller jo faktiskt då jag red fram för då hade jag spö och då gick han bra. Sen la jag bort det och pratade med Lisa och då somnade han till liksom. 

Ja vi tränade väl mest på att han skulle vara framåt men det var ganska hopplöst. 

 

Yngve är speciell på det sättet att han väljer verkligen själv när han vill och inte. För det är inte bara i dressyren utan han är död i allt. Hoppning, uteritter, you name it. 

Sån här period har han haft ca 3 gånger sen jag gick honom på ett år. Det kommer och då går det inte att göra nånting med honom alls sen försvinner det plötsligt och jag har världens finaste och piggaste häst??

Det varar oftast i en månad eller två. Sist var det på våren då han började tappa hår och nu är det under sommarbetet. 

 

Men segheten går det inte att göra någonting åt. Vi har provat att låta honom vila, 1, två, en vecka men det fungerar inte. Sedan har vi provat att bara rida ut, fungerar inte. Sedan att öka på kraft en massor osv men inget fungerar. 

 

Så det hela ligger egentligen hos honom själv. Det roligaste är att INGEN kan se att han är seg fast då jag rider är det jag som bär hela hästen. 

 

I våras på tävlingarna var han som en liten bomb varje gång, hur fin och pigg som helst, han älskade att visa sig på banorna och jag hoppas det fortfarande finns nu när höstterminen börjar. I vintras kunde vi inte låta honom vila för han var så förbaskat pigg och hade för mycket energi. Min häst är ingen sommarhäst.

 

Jag har pratat med Lisa och då han är så här finns det inte mycket att göra. Man får låta honom bestämma tempo och vänta ut honom tills hans glöd kommer tillbaka. Det går inte att tvinga honom, pungt slut. 

 

Sen får bara dressyr stå på schemat ungefär två gånger i veckan, en gång för Lisa och en gång själv så han inte tröttnar. Det går i vilket fall inte rida dressyr då han är som han är, han jobbar bara på fel sätt då.

 

 

Jag red i alla fall igenom programmet i slutet av lektionen och då kändes det som han tyckte det var lite roligare. Han höll bra tempo på alla raksträckor. Det var volterna som han blev långsam i. 

Vi kom överens jag och Lisa att jag ska dölja att han är seg på bästa sätt genom att inte visa någonting, inte banka, se sur ut, ingenting. Bara le eftersom hans seghet inte syns, bara känns. jag avslöjar oss så fort jag er besviken ut. Så bara rida igenom det och se glad ut. 

 

Känns som om det kan gå hur som helst på fredag. Antingen taggar han till lite som i våras eller tvärt om. Blir spännande.