Igår gick det verkligen inte bra. Eller egentligen gick det helt ok med tanke på hur han har varit men jämfört med hur han kan gå var det uselt. Han har absolut ingen egen bjudning och det är det värsta jag vet. 

Lisa tycker att jag sa börja rida med spö för att få honom framåt så han kan jobba rätt och börja bygga muskler så att han så småning om ska orka gå framåt med bra bjudning men jag HATAR spöt. 

Då jag red med spöt då jag fick honon var det hemskt och dessutom blev han ännu värre då jag red utan spö på tävlingarna. 

Men sen slutade jag med spö och han hittade då en egen bjudning. Därför vill jag inte rida med spö igen men just nu känns allt lite hopplöst speciellt då vi ska debutera LB:2an om en vecka (ångest) 
Hade han gått så bra som han gjorde innan sommarbetetet hade jag nästan kunnat debutera LA men nu känns det som om vi inte ens kan starta en LC.
Under senaste veckan har jag ökat på havren väldigt väldigt mycket och han har fått sova inne två dagar men han blir inte piggare.

Det är så konstigt hur han kan vara. Ena månaden kan han vara pigg så man knappt får stopp på honom sen kommer de här månaderna då han inte ens kan ta sig fram i trav. Jag förstår verkligen inte. 

Nu blev det ett lite deppigare inlägg men jag stör mig på bloggare som inte kan skriva då det går dåligt, för det går inte alltid bra för alla. Ridningen är verkligen en bergodalbana och jag tycker det känns bättre att skriva som det är!

 

Jag och Lisa kom överns efter en hel del övertygande att jag rider med spöt halva lektionen idag, sedan halva utan och då ska Lisa visa hur jag då hanterar honom om han slutar lyssna. 
Nu är det bara hålla tummarna och hoppas att jag kan träna något annat än att få honom fram i trav!