Beteendestörningar är annorlunda från olater. Beteendestörningar är som för oss att vara alkoholist eller narkoman. Det är alltså någon som är påvärkat av naturen medan olater går att träna bort, som exempel nafs eller tiggning.

-

Vad är då en beteendestörning? En ganska enkel och bra definition är att säga att det är när djur beter sig på ett sätt som de inte skulle göra under naturliga förhållanden. Vi känner till ganska många beteendestörningar som ger problem hos hästar. De förekommer oftare hos varmblodshästar än hos övriga raser. Fjordhästen hör inte till de mest drabbade raserna, men vi vet att beteendestörningar förekommer också hos fjordingar.

Bland de rörelserelaterade störningarna är vävning samt så kallad 'pacing' vanligast. En häst som väver står med frambenen något isär och pendlar med huvud och hals i sidled. Man ser det i stallet, både i box och i spilta. I extrema fall väver hästen nästan konstant under tiden den inte äter, men det vanligaste är att hästarna väver när de är upphetsade. Man hör ofta att vävning kan leda till överansträngning av frambenen, men faktum är att ingen vetenskaplig undersökning har kunnat visa att det är så. 'Pacing' innebär att hästen vandrar antingen runt eller fram och tillbaka mellan två bestämda punkter, och det förekommer både i stallet och när hästar är ute i små inhägnader. Även om man inte har kunnat se att det skulle vara direkt skadligt för hästarna, blir stämningen i stallet oroligare när det finns en häst som ständigt står och väver eller går runt i boxen.

Krubbitning och luftsnappning är de vanligaste orala beteendestörningarna. Beteendena liknar också i mycket varandra. I båda fallen drar hästen in luft i munnen och ibland sväljer den också denna luft. Krubbitaren gör detta genom att ta stöd med överkäkens framtänder mot en vågrät yta (som kan vara krubban eller något annat stabilt föremål), böja nacken, spänna musklerna på halsens undersida och luta sig bakåt. Luftsnapparen utför samma rörelser men utan att ta stöd mot något föremål, och den kan alltså suga luft också om den står i en box eller spilta där alla horisontella kanter tagits bort. Om hästen sväljer luft, kan det orsaka kolik, och krubbitning leder dessutom till onormal nedslitning av framtänderna. Man kan känna igen en krubbitare på hans nötta framtänder.

Aggressivt beteende i situationer när detta inte normalt förekommer, och överdrivet aggressivt beteende är också vanliga störningar. Det kan vara att hästen biter och sparkar efter stallgrannen eller skötaren i stallet, eller att den försöker anfalla andra hästar på ridbanan. Sådana problem begränsar ju hästens användbarhet och kan dessutom vara direkt farliga för både människor och andra hästar.

källa: http://www.capactiva.se/eto.htm

Olater

Olater hos hästar kan vara då saker som att tigga, då vill säga slår med benen i golvet eller nafsa. Ofta kan nafsning vara kopplat till kärlek hos vissa. Till och med jag kan tycka det är gulligt ibland. Men som någon citerade på bukefalos så är det som om hästen ger dig fingret. Det är alltså en ledargrej hos hästen.

Yngve bits aldrig men då man ska hämta honom eller då man precis suttit av så nafsar han, eller mer pillar på jackan, håret osv. Det har hänt att han då jag inte haft på mig en jacka fått tag i mig arm med framtänderna.

Han vet att det är fel eftersom att vare gång han nafsar och märker att jag märker det så slänger han sig bakåt utan att jag gjort något.

Jag är ganska lat då det gäller att säga nej medan min mamma säger åt honom varje gång.

Så här kommer jag göra för att arbeta bort det:

Precis innan han nafsat vända mig om och visa mig stor, genom att sträcka upp och snurra till med grimsakftet, så han slänger upp huvudet som han brukar. Jag rör honom alltså inte.

Sedan backar jag honom ganska fort efter han gjort det, backar han inte (vilket han inte brukar vilja) så får han backa längre än det jag tänkt från början.

Sen jobbar jag så varje gång och förhoppningsvis ska det upphöra.