En liten "lista" med frågor
Hittade den här på Karins blogg för ett tag sedan och tänkte att det var lite roligt att svara på :)
BERÄTTA OM DIN HÄST: RAS, UTBILDNING, LYNNE
Min ponny heter Lidens Cap Bell Amoure (Amoure, Morris, Morran), en connemaravalack född 2007 e. Uranus - Countach Campbell och är alltså fälttävlans-/dressyrstammad om man ska se på prestationer. Idag är han utbildad LA/LA/P90 men är förstås fortfarande under utbildning.. Hans psyke är väldigt bra - han är en väldigt trevlig och lättlärd individ med mycket energi. Han är lugn och trygg på nya platser men kan bli lite nervig i vissa situationer. Han är en ponny som verkligen litar på sin ryttare när man fått det bandet till honom - precis så som jag tycker att det ska vara.
Det som passar hästen bäst, helt klart. Amoure kan gå både skodd och oskodd men jag väljer att ha honom skodd, främst eftersom att jag vill tävla fälttävlan och då vill kunna ha honom broddad runt om. Tidigare var han endast skodd fram vilket hade fungerat utmärkt om vi inte hade ridit terräng. Jag tycker dock att det är bra att låta hästen gå oskodd som ung - jag tror att man bygger upp en bättre hovkvalité då.
För, helt klart. Dock inte om det inte behövs. Jag ser hellre en klippt häst under vintern än en som blir genomsvettig varje ridpass, inte hinner torka och riskerar att bli förkyld. Men en häst som inte tränas särskilt hårt, eller går på lösdrift, borde såklart få behålla sin päls.
Amoure har tidigare alltid gått i flock men nu går han tillsammans med en annan häst. Jag tycker att det är otroligt viktigt för hästar med sällskap - de är ju faktiskt flockdjur. Det är min åsikt, och det står jag fast vid.
Lynnet, helt klart. Jag vill ha en positiv, energisk och arbetsvillig häst :) Inställningen är viktig.
Varierad, men när det kommer till hästar. Inte en massa vardagsbabbel om "idag var jag i skolan och träffade blabla". Välskrivet, bra språk och fina bilder.
Min första avramling, när jag red på ridskola. Jag fick rida en väldigt pigg ponny och när vi skulle galoppera så fick vi inte riktigt plats så jag skulle vända över ridbanan och fick då lite för mycket fart i svängen tillbaka så jag tappade balansen och flög in i vägen. Just då tyckte jag att det var läskigt, men idag skrattar jag bara. Det är (tack och lov) den värsta avramlingen.
En del, men typ ett av varje sort och kanske något i reserv. Inte mer än nödvändigt.
Varje dag, om han ska ha en "vilodag" så promenerar vi, tömkör eller gör något annat aktivt.
Någonting mitt emellan men mer åt det försiktiga hållet. Jag är ganska orädd och vågar nog lite mer än en del andra men jag skulle aldrig göra något riktigt dumt. Men jag provar gärna nya saker, och gillar fart och fläkt.
