Hur det var att skiljas från London

För er som inte vet så är London min förra ponny, jag hade honom i drygt två år och vi hann ha mycket roligt tillsammans!
London är en liten d-ponny valack importerad från England, född 1996. Han kom till Sverige 2002 och var då inte utbildad.
Det är alltid svårt att skiljas från någon, vare sig det är ett djur eller en människa. London var min första egna ponny, jag hade haft en foderponny innan men det var inte samma sak.
På London lärde jag mig att rida, på riktigt. Visst kunde jag rida men London är en sådan ponny som kräver sin ryttare, i positiv bemärkelse.
 
När vi tog beslutet att sälja London mådde jag jättedåligt, det var rent utsagt skitjobbigt men jag visste att det var ett beslut jag någon gång skulle bli tvungen att ta.
Beslutet var för både min och Londons skull, han hade lärt mig allt han kan och jag ville komma vidare, och gärna utbilda en ponny själv. London skulle komma till en liten ryttare som behövde en läromästare.
 
När London åkte hade jag redan Amoure, eller ja, han stod hos uppfödarna men han var min. Det här gjorde det hela så mycket enklare. Jag såg verkligen fram emot att Amoure skulle hämtas och det förde bort tankarna lite från London. Självklart kändes det tungt när vi körde London till hans nya stall men det var bäst för oss båda.
Jag saknar London, men jag har Amoure. Om jag ska vara ärlig är Amoure mer min typ av ponny.
London passade mig perfekt när jag hade honom, för då behövde jag lära mig, nu är jag så pass kunnig att jag kan lära någon annan. Och det är fruktansvärt roligt!
Tipsat av Londons nya ägare, Tussie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här!

Namn:
Kom ihåg mig?

Din e-post: (privat)

Din blogg/hemsida:

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0